Dаωіо

Grön mossa under mina bara fötter.
En mygga sitter på min smått solbrända arm. Jag känner doften av barr där jag står.
En bedövande tystnad kryddas av surrandet från flygande insekter och avlägset fågelkvitter.
Jag känner en härlig sinnesro som jag aldrig har upplevt förut.
Jag ser inga stubbar, marken är grön. Omringad av träd är jag, men de står inte tätt. De höga smala tallarna samsas med fräscha granar. Eftermiddagens solstrålar tar sig emellan träden och når marken på vissa ställen.
Så mjukt. En naturlig heltäckningsmatta av grön fräsch mossa under mina fötter får mig att undra om jag är den enda som har varit här.
Allt känns så orört men ändå städat. Och så tyst det är...
Smack!
Reflexer hör till naturen och denna gången fick den lilla blodtörstiga myggan sätta livet till på grund av en av mina. Naturens gång.
Jag vänder mig om och funderar lite över vart jag kom ifrån. Jag vänder mig igen och ägnar en tanke åt vad som kan finnas framför mig, längre in i skogen. Eller tar skogen slut?
Vilket håll vill jag färdas åt tro...
Kanske är det bäst just här. Precis just här, i denna underbara sinnesro. Precis just här, under barr och fåglar.

Här betyder framtid och dåtid ingenting. Här är nuet allting.